|
Att vara anhörig
Att missbrukaren
ofta har det dåligt - det vet man. Men hur hans/hennes anhöriga
har det, frågar man sällan efter. De lämnas allt som oftast utan
information och utan
stöd i sin situation. Samtidigt känner de kraven på att ställa
upp och engagerar sig
som en absolut skyldighet, trots att de kanske själva sviktar.
Att vara anhörig, det är att ha en mängd dagliga konkreta problem.
Det är att få sin
vardag uppbunden av en missbrukares ryckiga liv - att inte våga
eller kunna åka på
semester, bjuda hem goda vänner eller gå på fester. Det är att
ständigt vara beredd
på att ställa upp och rycka ut - på arbetstid och på natten. Det
är ofta ekonomiska
problem, bruna kuvert och telefonsamtal med myndigheter och arbetsgivare.
De anhörigas liv kan vara plågsamt även av andra orsaker och det
är lätt att förstå
varför. Det är plågsamt att se den man älskar stapla omkring förgrovad
och förändrad
“som det vore någon annan”. Det är plågsamt att bli lurad av någon
man tycker om,
att höra honom eller henne svära på att man inte druckit, att
ingen sprit finns hemma,
absolut ingenting, för att därefter hitta en flaska i stövelskaftet.
Det är smärtsamt att
skämmas och känna sig osäker, att inte veta när han kommer hem
och i vilket skick
etc. etc.
Barnen far också illa i alkoholistfamiljer. De får en högre ångestnivå
och mer dåligt
samvete än andra barn. De känner sig - och är - försummade eftersom
missbrukaren
står i familjens centrum, inte barnen. Alkoholistbarn blir ofta
“duktiga”, de är tvungna
att bli det för att överleva och får inte vara barn i normal omfattning.
Som anhörig till en länk är du välkommen att besöka vår länklokal
och att vara med
i våra aktiviteter alla öppettider utom vid måndagens möte samt
vid månadsmötet.
Välkommen! |
